Matchen mot bottenplacerade Luton i lördags hamnade lite speciellt mitt emellan de stekheta matcherna i Champions Leagues kvartsfinal mot Real Madrid. I startelvan inför lördagens match var det intressant att Ederson fick starta mellan stolparna. Under fredagens presskonferens sa dessutom Guardiola att Ederson är lagets nummer ett. Ett hårt slag mot Ortega som jag kände att det blåste medvind för i förra upplagan av Veckans City. Annars var det intressant att Rodri och Foden fanns på bänken vilket de nog behövde efter hårt matchande.

Matchen slutade 5-1 till City efter ett självmål samt mål av Kovacic, Haaland, Doku och Gvardiol. Fram till Kovacics 2-0 i den 64:e minuten var det en oerhört seg match att bevittna. Givetvis dominerade City och Luton hade knappt bollen på Citys planhalva. Men det var inte mycket till underhållning när man förväntade sig en säker seger. 

I sammanhanget kan jag dock köpa detta. Det var en urladdning i Madrid i veckan och det stundade när matchen mot Luton spelades en ny. Då kanske man inte ska blåsa på för fullt från start till mål och slita ut sig i onödan. Dock bjöds det på vackra mål när City drog ifrån i matchens slutskede och Gvardiols fina mål stack ut från mängden.

Fotboll kan vara brutalt

Efter promenadsegern mot Luton vändes blickarna omgående mot det avgörande mötet mot Real Madrid under onsdagen. I Madrid blev det 3-3 och när City nu hade hemmaplansfördel låg favoritskapet på Guardiolas manskap innan avspark. När startelvan aviserades var det också tydligt att Guardiola ställde upp med bästa möjliga lag. 

Redan från start var det dock tydligt att Real uppträdde taktiskt. De backade hem med stora delar av laget och överlät iniativet till City. Guardiolas manskap hade i och med det en hel del boll men trots det svårt att skapa de där riktigt heta chanserna. Värre blev det när Real lite från ingenstans gjorde 1-0 på sitt första riktigt avslut i första halvlek. Duon Vinicius Junior och Rodrygo var riktigt jobbiga att möta i Madrid och deras fart i djupled var en stor utmaning även denna match. De låg givetvis bakom 1-0. City hade en boll i ribban genom en nick av Haaland, men anfallsspelet nådde inte riktigt den nivå vi hade hoppats på.

När De Bruyne gjorde 1-1 i slutskedet av ordinarie tid kändes det dock som att momentum svängde åt Citys håll. Efter att domaren blåst av matchen och förlängningen inletts kändes det dock som att det var lite soppatorsk i laget. Energin för att åstadkomma det där riktiga trycket mot Reals mål och skapa farliga chanser på rad fanns inte. Akanji, De Bruyne och Haaland bad dessutom Guardiola om att bli utbytta. De kände helt enkelt att de inte orkade mer. Hela förlängningen blev i princip en väntan på straffläggning. 

Väl där var spänningen enorm men det här extremt jämna dubbelmötet fick ett tragiskt slut när Kovacic och Bernardo missade sina straffar. Syndabock blev i synnerhet Bernardo som nonchalant lobbade sin straff rakt i händerna på Lunin i Reals mål. 

Matchbilden dominerades av City och så även skapandet av chanser. Min analys är dock att Real Madrid medvetet backade hem och överlät iniativet till City. Ancelotti har nog gjort hemläxan jämfört med förra säsongen, då han försökte få sitt lag att spela på Etihad Stadium. Då fick han vända hem med en 4-0 förlust och uttåg. Jag tänker att Ancelottis och Real Madrids defensiva taktik i den här matchen är ett mått på hur extremt mycket respekt Real Madrid har fått för Manchester City. De förstår att inte ens de kan komma till vår hemmaplan och köra över oss. De måste vara smartare än så för att besegra oss. Det är något jag själv är stolt över som Citysupporter en dag som den här, trots förlusten. 

Det här tycker jag är vår första riktiga motgång sedan uttåget i Champions League mot just Real Madrid våren 2022. Sedan dess har vi vunnit fem stora titlar. Vi kan nämna dem bara för sakens skull: Premier League, FA Cupen, Champions League, Europeiska supercupen och VM för klubblag. Att åka ur Carabao Cup känns i det här sammanhanget inte som en särskilt kännbar motgång. 

Jag tror att vi en sådan här dag, även fast det är tråkigt, bara får konstatera att vi inte kan vinna allting hela tiden. Vi måste ha i beaktande att vi förlorade trots att vi verkligen kämpade och försökte allt vi kunde mot ett extremt skickligt och taktiskt Real Madrid i straffläggning efter 210 minuters kamp. Det är verkligen inget att skämmas för. Se bara på Arsenal och Liverpool som i helgen slarvade bort viktiga poäng i jakten på Premier League-bucklan hemma mot Crystal Palace respektive Aston Villa. Det är något att skämmas för. 

Så för egen del har jag nog redan lagt Champions League bakom mig och tagit sikte på FA Cupen och Premier League.

Kommentarer

Kommentera