Krönika

ARTIKLAR > KRÖNIKA

Till minne av The King of the Kippax - tack för allt kungen



2021-01-06, Martin Gersson     0

När beskedet kom att Colin Bell hade hastigt gått ur tiden stannade världen några sekunder och det för mig som aldrig upplevde honom som spelare. En av våra största har lämnat oss, men hans eftermäle är värd att berätta gång på gång. Det här är mitt försök att summera denna otroliga karriär som hägrade under vår första storhetstid.

Det finns en handfull profiler som skulle kunna påstå sig vara The King of the Kippax. Några man på uppstuds kan nämna är Paul Dickov, Francis Lee, Shaun Goater, Mike Summerbee, Bert Trautmann och så vidare. Nämnas i sammanhanget bör väl även de två mytomspunna spelningarna våren 1996 där Liam Gallagher i sin ljusblåa Umbro-tröja och brodern Noel med sin Union Jack-gitarr stegade ut inför två fullsatta Maine Road och dundrade igång spelningarna med den legendariska B-sidan Acquiesce för sitt Oasis. De når dessvärre bara nästan fram till titeln, för den riktiga Maine Road-kungen var Colin Bell. 

En person som denna saga bör inledas med är en man vid namn Malcolm Allisson, för det var hans förtjänst att Bell kom till City från första början. Vid denna perioden hade Manchester City relativt stora ekonomiska problem, men Allisson var tydlig med att han ville ha grannklubben tillika Burys lagkapten till de ljusblåa. Hans taktik i det hela var att ge Colin så pass mycket kritik, så andra klubbar skulle skrämmas bort. Planen gick i lås och City fick honom för 45 000£ och sedermera gick Allisson ut och meddelade att Bell var ett fynd. Colins första säsong blev en succé och slutade med att klubben gick upp i förstadivisionen igen efter två säsonger. 

Att Allissons ord höll sig över hela City-karriären kan nog de flesta slå fast. Mr Nijinsky, som denna Allisson kom att kalla honom efter galopphästen, gjorde totalt 492 matcher och 152 mål under 13 år i den ljusblåa tröjan. Bell kommer vi ihåg som den kompletta mittfältaren. Han hade fart, bra passningar, otroliga tacklingar och så klart ett öga för mål. Titlarna väntade inte heller på att komma, för ynka två år efter ankomsten kunde Colin och City titulera sig engelska ligamästare efter att ha hållit grannklubben efter sig, vilket avgjordes först i den sista omgången. Efter detta fortsatte titlarna att radas på hög. Den kända FA-cuptiteln bärgades 1969 och det följdes upp med att vinna Cupvinnarcupen och Ligacupen 1970.

Den häpnadsväckande statistiken som hans karriär visat på kunde faktiskt varit ännu bättre om engelsmannen inte varit så skadebenägen och det blev även slutet på hans karriär. För i November 1975 skadade han sig efter en vansinnig tackling av Uniteds Martin Buchan. Colin, som aldrig skyllde på Buchan utan ansåg det vara en olycka, kom dock aldrig tillbaka till gammal storform. Detta gjorde att han fick avsluta karriären för tidigt i Augusti 1979 om man inte räknar med några enstaka matcher i USA 1980.

Bell var helt enkelt en av de största City haft genom alla tider och den bästa från Maine Road-eran. Det gav honom smeknamnet ’The King of the Kippax’ uppkallat efter en av läktarna på Etihads föregångare. Apropå läktare har även kungen en läktare uppkallad efter sig på Etihad efter att ha vunnit en omröstning när arenan skulle invigas 2003. Det är heller ingen tvekan om att både gamla och unga City-fans ser honom som en kultspelare och som den supporter jag är som tillkommit efter millenieskiftet, vet jag tydligt att Colin även ses som en av den största av min generation. Varför ’Nijinsky’ lyckats så bra att hänföra min generation har jag funderat mycket kring. Självklart handlar det delvis om storhetstiden under slutet av 60- och början av 70-talet som på något sätt är skönt att blicka tillbaka på när man sedan summerar de kommande decennierna innan millenieskiftet, vilka inte alls blev lika lyckosamma. Det gör bara Colins tid extra mytomspunnen. Sen finns det något speciellt jag saknar, som efter det tragiska dödsbeskedet igår, kommer betyda ännu mer i framtiden. Jag pratar självklart om att ta sig ut till Eastlands, beställa en öl på Mary D’s och sjunga ”Colin the King”. Då kommer en tår att fällas och jag längtar efter det. Tack för allt kungen.


 Du måste vara inloggad för att kunna följa

Kommentarer

Inga kommentarer.

Kommentera

Du måste vara inloggad medlem för att kommentera.