Veckans City #20: två nya segrar och beröm till bänknötaren
Säsongen fortsätter, både i Premier League och i Champions Leagues gruppspel, som mer känns som en transportsträcka. Däremellan är det intressant att fundera över hur Guardiola bygger upp sitt lag. Hur kommer det sig att en fantastisk högerback som Joao Cancelo inte får vara kvar, men att en bänknötare som är fastfrusen i frysboxen ändå fortsatt får ha en roll i laget?
Nu är vi verkligen i gång igen efter landslagsuppehållet. Två nya matcher har spelats och det har blivit två nya segrar. Först i lördags då det blev vinst med 2-1 mot Brighton. Det var ju första matchen som Rodri var tillbaka efter avstängning och det syntes verkligen i första halvlek hur viktig han är. Helt plötsligt flöt Citys spel på riktigt fint och laget tog en tidig ledning med 2-0 efter mål av Alvarez och Haaland.
Någonstans där tänkte väl många med mig att det här blir en riktigt storseger. Spelarna verkade tänka så i alla fall och det tankesättet kanske fungerar hemma i soffan, men inte ute på planen. Brighton tog sig in i matchen i andra halvlek och reducerade. Dessutom skapade de ett par chanser och med lite flyt kanske de kunde fått med sig en kvittering. Det var tur att Akanji drog på sig sitt andra gula kort när det bara var ett fåtal minuter kvar, för annars kanske det hade kunnat slutat annorlunda mot ett skickligt Brighton.
City höll ut och efter två raka förluster i ligan var det skönt att vara tillbaka på vinnarspåret. Noterbart med matchen var att Ortega fick vakta målet. Han stod för en bra insats och det är tydligt att City har två bra målvakter. Guardiola var efter matchen tydlig med att det inte är på tal om något permanent målvaktsbyte. Ederson kom ju tätt inpå matchen tillbaka från att ha spelat landskamper med sitt Brasilien på andra sidan jordklotet och bedömdes inte vara i toppform. När läget är så känns det tryggt att kunna förlita sig på Ortega.
Ny seger i höstens transportsträcka
Mitt i veckan väntade en ny match i Champions Leagues gruppspel mot Young Boys på deras konstgräsplan. Guardiola ändrade om rejält i laget och gjorde sju byten jämfört med matchen mot Brighton. Det gjorde han säkerligen rätt i då det till slut blev en fin seger med 3-1 efter två mål av Haaland och ett av Akanji. Min känsla var att City var det klart bättre laget och kunde vunnit med ännu större siffror.
Den där känslan är också ett genomgående tema i säsongens Champions League-kampanj. City bränner massvis av lägen, motståndarna sätter sitt, det känns lite osäkert, men så kommer välförtjänt utdelning till slut. Citys tre matcher i Champions League har slutat med 3-1 segrar. Det ger en fin målskillnad på 9-3. Jag tycker dock, sett till hur matcherna sett ut, att det är en målskillnad som är rejält i underkant. City har ju bränt hur många lägen som helst och motståndarna har genomgående varit effektiva. 12-1 kanske hade varit en mer talande målskillnad sett till hur matcherna har varit.
City har hur som helst tagit maximala nio poäng och blir det seger i nästa Champions League-match så har laget säkrat avancemang till åttondelsfinal. Men att det ska göra det är något som alla förväntar sig. Det här skedet av turneringen är liksom en transportsträcka.
Bänkvärmaren som får beröm
I Englands landskamp mot Italien förra veckan höjde jag verkligen på ögonbrynen då Kalvin Phillips startade. Det är fascinerande att en spelare som är så hårt fastfrusen i Guardiolas frysbox, startar i Englands landslag. Det resulterade även i en del frågor till Guardiola på presskonferensen inför matchen mot Brighton. Vad gäller Phillips prestationer på planen, är det säkert inte bara bra ord som Guardiola har att säga. Men vad gäller Phillips beteende så höjdes han till skyarna.
Någonstans är det där nog väldigt viktigt i ett lag. Joao Cancelo är nog den bästa högerback jag sett när han varit i form. Men han verkar inte kunna bete sig när han inte får spela. Phillips å andra sidan peppar sina lagkamrater, går konstant runt med ett leende på läpparna och jublar ikapp med sina lagkamrater när de gör mål. Det säger nog lite om Guardiolas truppbygge. ALLT handlar inte om kvalitet ute på fotbollsplanen, utan du måste även vara en bra person. Annars hade nog Cancelo varit kvar i laget nu och Phillips hade rykt all världens väg.
Jag är övertygad om att mycket av Manchester Citys framgångar under Pep Guardiola bygger på att arbetsmiljön och dynamiken i laget är väldigt trivsam.