Som de flesta av er säkert känner till så gick den årliga supporterresan av stapeln i helgen. Det är tradition att Citizens of Sweden arrangerar resa till säsongens sista hemmamatch. Utöver matchen mot Chelsea var det bland annat supportermiddag och årsmöte på schemat.

Som vanligt med dessa resor är det sällan själva matchen som jag har klarast minnen ifrån. Utan det är allt runt omkring. Det är en härlig stämning på resan och man möts upp och går på pubar. Redan på lördagsförmiddagen satte det i gång på ett soligt Oyster och sedan fortsatte det med gott häng till supportermiddagen och ända in på småtimmarna. Väl under middagen bekräftades det vi alla väntade på, att City mästare i kavaj efter att Arsenal förlorat mot Nottingham.

På söndagen var det årsmöte och där förmedlades det tydligt av två engagerade och passionerade herrar i Anders Rosén och Andreas Fahlgren att supporterföreningen mår ypperligt. Medlemsantalet växer och ekonomin är god. Framtiden ser ljusblå ut. Efter det började uppladdningen inför matchen. Själv drog jag mig till Mary D’s tillsammans med flera kändisar från supporterföreningen och det var fullt drag hela tiden. Riktigt härlig stämning på Mary D’s och det många glada som ville passa på att fira guldet.

En riktigt höjdpunkt var att Ricky vid flera tillfällen blev misstagen för att vara Erling Haaland. Folk ville ta bilder och Ricky själv blev uppkallad på scenen. Det skanderades ”Haaland Haaland Haaland” när Ricky kom gåendes.

Matchen i sig gällde inte mer än heder. Men det var bra matchminuter för spelare som inte fått betydande speltid den här säsongen. Ortega i målet fick hålla nollan. Sergio Gomez, Cole Palmer, Kalvin Phillips och Rico Lewis fick särskilt efterlängtade minuter efter mycket tid på bänken. Extra uppseendeväckande är det att detta var Kalvin Phillips första start för City i Premier League. Jag tycker samtliga stod för stabila insatser men det är samtidigt svårt att dra särskilt stora slutsatser mot ett ruskigt blekt Chelsea och i en match där det inte är kniven mot strupen. Seger blev det hur som helst efter mål av Julian Alvarez.

Efter det var det dags att lyfta bucklan och alla i laget fick sin medalj. Det var en härlig stund för alla på plats. Det är dessutom en vana numera. Fem ligatitlar de senaste sex åren, tre på raken. Herrejösses!

Känsla av träningsmatch

Under onsdagskvällen spelades den näst sista matchen av ligasäsongen. Brighton stod för motståndet på bortaplan. Guardiola ställde upp med en stark elva där majoriteten har fått betydande speltid under säsongen. Den här matchen och den avslutande på söndag mot Brentford handlar väl om att balansera mellan att hålla i gång viktiga spelare, vila de som behöver och samtidigt ge någon form av chans till de som inte fått spela så mycket.

Matchen var ganska jämn tycker jag. Brighton var bra. 1-1 kändes rättvist efter att Citys mål gjordes av Foden. Det roligaste med matchen tycker jag var att Guardiola tog ett gult för snack. Att han gör det i den här typen av match, där resultatet är oviktigt, tyder på en väldigt stor passion. Det tråkigaste med matchen var att Stones och Foden gick ut med befarade skador. Det såg inte jätteallvarligt ut men då två stundande finaler väntar är det känsligt läge. Dessutom sa Guardiola att Akanji, Laporte, Dias, Ake och Grealish saknades i matchtruppen på grund av känningar.

Det är bara att hoppas att spelarna återhämtar sig och att ingen ny går sönder i söndagens match mot Brentford. Efter det kommer det vara fullt fokus på FA Cup-finalen när nästa Veckans City kommer ut.

Kommentarer

Kommentera